Vinterhalvåret är förkylningstid. D-vitamindepåerna har tömts, med lågt immunförsvar till följd. Många tvingas till ofrivilliga träningsuppehåll när virus- och bakterieinfektioner sätter käppar i hjulet. Men vad gäller egentligen för träning vid förkylningssymptom? När bör man helt avstå från träning och när kan man börja köra igång igen?
– En lättare förkylning med snuva, nysning och där man är feberfri behöver inte nödvändigtvis innebära att man undviker att träna. Dock bör man vara observant de närmaste dygnen på om symptomen förvärras, med feber motsvarande 37,5 grader eller mer, med tilltagande hosta, trötthet, tilltagande sjukdomskänsla med värk i muskler och leder eller halsont, förklarar specialistläkaren Dr. Maurice Westerlund.
Hans råd är att vara försiktig under de närmaste 2-3 dygnen för att se om infektionen ger med sig, alternativt att besvären tilltar.
– Man kan ägna sig åt lättare fysisk aktivitet. Fokusera på teknik, koordination, ta promenader. Men kör inga hårda träningspass!
Vid lättare förkylning med lindriga symptom, ingen feber eller halsont – då är det ingen fara med lättare motion, menar Dr. Maurice Westerlund. Som allmän regel kan man starta upp träningen igen när febern har försvunnit. Dock bör man vara försiktig de första 2 – 3 dagarna. Man kan räkna med en dags återhämtning för varje feberdag man haft och att man tränar försiktigt i början. Öka lite sakta men inte hårdare än 70 % av maxpulsen med 30 minuter fysisk aktivitet. Har du haft en förkylning utan feber kan du öka upp snabbare.
Man bör ta riskerna med att träna vid sjukdom på allvar. Inte minst hjärtat är känsligt, framhåller Dr. Westerlund.
– I samband med träning höjs kroppstemperaturen, vilket i sig kan försämra infektionen ytterligare. Det kan även leda till andra komplikationer med påverkan på hjärta som kan leda till hjärtmuskelinflammation, eller påverka andra organ. Virus och bakterier kan också kan sprida sig i blodbanan till mjälte, mag- tarmkanal och försämra immunförsvaret.
Den så kallade ‘orienteringsdöden’ som mellan 1979-92 krävde 17 unga människors liv, torde utgöra ett avskräckande exempel. De drabbades av hjärtsvikt och avled under oförklarliga omständigheter. Först trodde forskarna att det var Twar-bakterien som orsakade dödsfallen men senare lyftes Bartonella-bakterien fram. Den är oftast godartad och läker av sig själv men i kombination med fysisk ansträngning kan den sätta sig på hjärtat och framkalla hjärtmuskelinflammation, som kan leda till döden.
Orienteringsdöden gjorde de aktiva akut uppmärksamma på riskerna med träning vid sjukdom, vilket har föranlett att man har tagit fram en policy i klubbarna och förbunden angående träning och tävling vid sjukdom. Men plötsliga dödsfall på grund av hjärtsvikt har inträffat även bland t ex fotbollsspelare. Alla idrottsklubbar borde därför ta sitt ansvar och följa orienteringsklubbarnas exempel.
Allmänna råd:
– Idrott är lek och skall inte riskera hälsan! Oavsett om man är på motionär- eller elitnivå.
– Ingen träning eller tävling om man har en infektion i kroppen. Det är för riskfyllt och kan ge bestående men. Gör personen i fråga istället en tjänst genom att säga till.
– Hård träning sätter ned immunförsvaret. Utan tillräcklig återhämtning blir man efterhand alltmer infektionskänslig.
– En hjärtmuskelinflammation behöver inte visa några symptom men hård träning kan förvärra den och orsaka allvarliga rytmrubbningar.
– Infektioner sätter också ned koordinationsförmågan; det är t ex lättare att stuka sig eller få muskelbristningar om man löper i terrängen under en infektion.
– I synnerhet bör man vara uppmärksam på symtom som kan komma från hjärtat, t.ex. smärta, tryck eller obehag i bröstet; oregelbunden puls; onormal andfåddhet eller onormal trötthet. Uppsök då läkare för en undersökning om du fått hjärtmuskel-inflammation.
